De flesta kan nog hålla med om att det känns meningsfullt att jobba och bidra inom Medtechbranschen. Det infinner sig en känsla av att du gör skillnad. Du kanske förbättrar någons livskvalité, skapar ett värdigare liv för någon eller kanske till och med räddar liv. Alla medicinska lösningar som tas fram för att förbättra en persons livskvalité är positiva. Men, att tänka ett extra varv på hur du designar din lösning kan göra otrolig skillnad för slutanvändaren i det långa loppet.
I denna artikel kommer jag berätta hur jag tänker när jag tar fram medicinska designlösningar med fokus på brukare som lever självständigt hemma och hanterar sin medicinska lösning till största
del på egen hand.
Är det någon skillnad på att ta fram medicinska designlösningar för patienter som behandlas på sjukhus, patienter som behandlas i hemmet och brukare med ett sjukdomstillstånd som tillåter dem att själva sköta sin lösning i hemmet?
Det är lätt att tänka att alla ovan är medicinsks lösningar och därav kan utformas lika. Men, du ska ha i åtanke att det är olika användare med olika behov, även olika miljöer och olika sammanhang. Om du har en och samma lösning för samtliga eller om du tar fram olika designlösningar, kan påverka brukaren i hemmet otroligt i båda positiv och negativ bemärkelse.
Beroende på hur den medicinska lösningen är designad kan brukaren uppleva lösningen som ett störande moment i vardagen eller till och med upplevas som begränsande. Men den skulle lika gärna kunna upplevas tvärt om med rätt design, dvs stötta brukaren och uppmuntra till aktiviteter och självständighet, samt öka brukarens självkänsla. Detta är vad vi strävar efter.
Att tänka på
Utformandet och designen av en medicinsk lösning bör svara till användarens behov och sammanhang. Lösningen som ska hanteras av sjukvårdspersonal på sjukhus, samt lösningen som ska hanteras av brukaren själv i hemmet, kan ha stora skillnader i användarbehov.
Idag är alla lösningar som används av brukare i hemmet långt ifrån anpassade, vilket är förståeligt. I vissa situationer kan sjukhusutrustningen vara god nog att även användas och hanteras av brukaren själv i hemmet. Men i de fall där det finns en stor målgrupp som kräver en medicinsk lösning i hemmet och under en längre period, bör det finnas ett anpassat alternativ.
För att förtydliga hur stora konsekvenserna kan bli om lösningen inte är anpassad för rätt användare och kontext vill jag dela med mig av ett exempel.
Fysiska designlösningar, exempel
Tänk dig en brukare som under ett par år, eller livet ut, befinner sig i ett sjukdomstillstånd som gör att hen inte kan äta fast föda. Brukaren är beroende av sondnäring och behöver vara uppkopplad till ett sondmatnings-system vid varje måltid. Hur lång tid varje måltid tar variera beroende av sjukdomstillstånd, men låt säga att varje måltid behöver pågå i 2 timmar. Detta betyder att brukaren behöver vara uppkopplad till designlösningen 8 timmar per dag. Under dessa timmar hänger en påse med sondnäring på ett droppställ på hjul. Med hjälp av gravitation rinner sondnäringen genom sonden/slangen och in i brukarens kropp.
Lösningen jag precis beskrivit är anpassad för patienter som behandlas på sjukhus, inte för patienter i hemmet. Den är alltså anpassad för patienter som till stor del spenderar sin tid liggande och sittande på ett sjukhusrum. Ibland lämnar patienten rummet och rullar med sig designlösningen på hjul över de stora plana sjukhusgolven.
Det jag vill säga med detta är, att om du tar en designlösning som är utformad för sjukhusmiljö och gör den tillgängligt för brukare i hemmet, må den vara en bättre lösning än ingen. Men, du bör ha i åtanke att problematik och obekvämligheter kan uppstå för brukaren, både i och utanför hemmet. Här behöver du stanna upp och överväga om det finns behov att anpassa lösningen för hemmabruk och hantering av brukaren själv. Hur skulle en lösning för sondmatning se ut om man gick in med målbilden att skapa en helt portabel designlösning? Man skulle kunna ta fram ett förslag på en designlösning som inte går på hjul utan är helt bärbar. En illustration över detta ser du längre ner i artikeln under nästa rubrik som handlar om vilken utgångspunkt man kan ha vid utformandet av designlösning.
Digitala designlösningar
När du tar fram digitala designlösningar bör du också tänka på vem som är den primära målgruppen, är det sjukvårdspersonalen eller är det brukaren? Låt säga att du ska ta fram en app för att styra och visa data av en medicinsk utrustning. Om den primära användaren är sjukvårdspersonalen kommer appen agera som arbetsverktyg, troligtvis mellan flera personer inom vården. Om den primära målgruppen istället är brukaren själv agerar appen som hjälpmedel för brukaren i sin vardag.
Redan här är det en stor skillnad på hur appen bör utformas i grund och botten. Det påverkar även vilken data och vilka åtgärder som är viktiga för användaren och bör vara högst upp i hierarkin. Ordval och termer kommer också spela en avgörande roll, om vi designar för sjukvårdspersonal bör vi använda deras termer, medan om vi designar för brukaren ska ordvalen vara förståeliga för gemene man. Det är mycket möjligt att återanvända en hel del material (ex. ikoner, ordval och layout) för båda användningsområdena. Men, det kan vara bra att börja tänka fritt utifrån de olika användarbehoven och kontexterna för att sedan se vilket material och vilka skärmar du kan utforma likvärdigt eller återanvända.
Mitt tips är att arbeta med båda de digitala lösningarna parallellt, detta för att få en överblick och förståelse för deras olikheter och likheter. Men om du behöver börja med en av dem rekommenderar jag att börja med det användningsområde som är mest informationstungt. I detta exempel troligtvis den digitala lösningen som ska hanteras av sjukvårdspersonal. Man kan sedan skala av den överflödiga informationen, anpassa och skapa unikt material och skärmar där det behövs.
Att tänka på
Överväg om det finns behov att anpassa lösningen för hemmabruk och hantering av brukaren själv. Hur ofta används lösningen? Begränsar den brukaren i sin vardag? Om du anser att användarvärdet skulle öka avsevärt med en anpassad lösning är det värt att lyfta för diskussion.
Låt säga det beslutats att du ska ta fram en anpassad lösning för brukaren i hemmet. Då finns det olika sätt att börja utveckla din designlösning och olika nivåer av anpassning. Illustrationen nedan ger ett exempel av olika utgångspunkter för ett sondmatnings-system.
Antingen utgår du från den befintliga lösningen och bygga vidare på den för att anpassa mot brukaren i hemmet istället för sjukvårdspersonalen på sjukhuset. Det du ska ha i åtanke är att detta är en anpassning och många egenskaper hos lösningen kan fortfarande upplevas begränsande för brukaren.
Du kan också välja att starta från ett tomt ark och lägga den befintliga designlösningen åt sidan för att skapa en ny lösning och sträva efter en optimal upplevelse för brukaren. Detta för att inte låta den befintliga lösningen begränsa eller styra utvecklingen. Om du vill skapa en designlösning som är optimerad för en specifik användargrupp och kontext bör du tänka om från början.
Det finns förstås en budget att ta hänsyn till och andra aspekter som gör att du inte alltid har möjlighet att utveckla nytt. Mitt förslag är då att skapa en två- eller trestegsraket och sätta en framtidsvision att sträva efter. Om du har som vision att i framtiden erbjuda en anpassad lösning för brukare i hemmet, då finns det möjlighet att redan nu kunna påverka den befintliga designlösningen för att underlätta och förbereda inför kommande lösning. Detta i sin tur kan spara framtida jobb och återvändsgränder.
Att tänka på
Beroende av hur stort användarvärdet skulle bli av en anpassad designlösning (samt andra aspekter som tidplan och budget) får du överväga vilken den lämpligaste startpunkten för den anpassade designlösningen är. Beslutas det att utgå från den befintliga designlösningen och anpassa den men att det samtidigt finns en framtidsplan att göra en helt ny designlösning? Då kan det vara klokt att ha detta i åtanke vid utvecklingen av den anpassade befintliga designlösningen.
Genom hyfsat enkla åtgärder kan du via din kommunikation påverka synen brukaren har av designlösningen och sitt sjukdomstillstånd, så att det känns normalt eller till och med positivt, snarare än begränsande.
Tonläge/tone of voice
Utgå från vad du vill att lösningen ska utstråla och hur du ska kommunicera detta. Låt tonläget genomsyra hela designlösningen.
Ordval & grafik
Genom ordval, exempelvis ’Rullstolsburen’ istället för ’Rullstolsbunden’, kan du skapa en mer positiv ton mot olika typer av brukare. Ett annat exempel av ordval är ’Inkontinens’ istället för’Urinläckage’. Vid val av ord bör förståelsen av ordet gå i första hand för att undvika missförstånd eller felanvändning.
Du kan tänka på samma sätt när du tar fram grafik. Exempelvis, istället för att illustrera en äldre person med en käpp i handen kan du välja andra sätt att illustrera som ger en mer positiv känsla.
Notifikationer och felmeddelanden
Dessa kan ha en stor betydande roll för hur hela utrustningen upplevs. Självklart vill du minimera antal notiser och felmeddelanden, men minst lika viktigt är hur du kommunicerar dem.
Exempelvis, vilket typ av ljud samt förvald volym.
Att tänka på
Fundera och bestäm lösningens kommunikation och tonläge tidigt i utvecklingen för att skapa en så bra upplevelse för användaren som möjligt. Små detaljer gör stor skillnad.
Alla medicinska lösningar som används av brukare i hemmet är idag inte anpassade vilket kan medföra obekvämligheter och missnöje. Överväg därför om det finns ett behov att anpassa lösningen för hemmabruk och fundera på om användarvärdet skulle öka markant eller inte, fundera även på den lämpligaste startpunkten för den nya designlösningen – anpassad design eller ny design.
När du skapar medicinska designlösningar ska du alltid utgår från användarens behov och sammanhang, och glöm inte bort att lägga tid på kommunikationen som också bidrar till en mer positiv upplevelse.