Hur ska man veta att det är dags att skrota sin produkt och börja om? De flesta nybörjare likställer det med ett misslyckande, medan de bästa innovatörerna är de som har misslyckats flest gånger. Har du en ikonisk design i rockärmen, eller måste du tänka om?
Året är 1959 när Ferdinand Butzi Porsche tar fram en design som han säkert då bara kunde drömma om skulle bli så ikonisk – den första 911an är född. En sportbil med stora runda ögon, mjuka former, sluttande bakända, motorn hängande bakom bakaxeln och som drar iväg som ett spjut. Hans design blir verklighet 1964 och har därefter kommit i 8 olika generationer, och varje iteration mer häpnadsväckande än den förra. Detta är ett fantastiskt exempel på att det kan löna sig att behålla sin identitet.
Men vad är då rätt approach?
Ska vi envisas med våra idéer eller ska vi designa om?
Jag har erfarenheter av allt från små till stora projekt, start-up, scale-up, stabil produktutveckling och även avveckling. Jag tror mig ha svaret – Det beror på hur bra din produktidé är.
Vi tror oss ha ganska god koll på vad vi vill uppnå i våra utvecklingsprojekt. Det kan däremot vara svårt att ha en tydlig riktning på vad vi vill uppnå och hur vi ska få högsta möjliga värde av våra investeringar. Prioritering är svårt! Men vad som är ännu svårare är att veta om vi har valt rätt väg. Går det att mäta? Och hur går man till väga? Mätbarhet är avgörande i processen.
Värdet av en iterativ designprocess har behandlats mängder av gånger. Varenda designer är ombord på tåget, vi behöver inte förklara varför det är rätt approach att designa, utvärdera och designa om - men vi mäter ändå för dåligt för att kunna ta rätt beslut.
En första design är alltid en hypotes, ett resultat av delvis inhämtad information och delvis personliga preferenser och erfarenheter från våra designers. I många fall, nästan alltid, kommer inspirationen från en liten andel fakta och stora andelar magkänsla, och det är så gott som oundvikligt. Därefter går vi nästan alltid i samma fälla – vi börjar med att iterera på den design som har presenterats, när vi istället borde stanna upp och tänka till - ”Är detta rätt för oss?”.
Missförstå mig rätt, jag litar på en väl fungerade designprocess och jag litar på väl etablerade designers, men inte alltid per automatik. Jag litar sällan på magkänsla, vare sig den är min egen eller någon annans, jag förespråkar mer faktabaserade beslutsunderlag.
Som produktchef, produktägare eller designchef bör vi alltid börja med att utvärdera underlaget som står till grund för vår design och ställa frågorna: ”Vilken alternativ design har du tagit fram i din process och varför har du valt att inte presentera den?”.
Du ställer frågan med avsikt att förstå tankeprocessen och valen som designern har tagit. Det handlar inte om misstro, det handlar om att se det designern ser. Det handlar också om att ge designern en ytterligare chans att tänka om på sin design. Och märk väl – det är också ett sätt att bekräfta den design som har presenterats, för om vi kan få en konkret redogörelse kring designvalen så vet vi också att de faktiskt är väl genomtänkta.
Svaret bör inte vara känslobaserat, exempelvis ”Jag tyckte det var finast så”. Det måste vara mer strukturerat och faktabaserat för att minska riskerna med att vår design inte löser problemet eller rentav löser fel problem. Jag förväntar mig istället svar som exempelvis:
”Vi gjorde den här typen av tester och fick det här resultatet och drog den här slutsatsen” eller ”Det följer denna etablerade praxis för design av den här typen av produkt, och vi har validerat mot si och så.”
Det är först då vi kan dra någon slutsats kring huruvida det är värt att fortsätta iterera på befintlig design eller om vi måste tänka om – vi bör hela tiden sträva efter att ha konkret, mätbara fakta på hur väl vår design fungerar mot våra krav och slutanvändarens önskemål.
Påvisar vår design goda resultat gentemot våra krav och användarnas önskemål kan vi med god självsäkerhet fortsätta iterera vidare för att nå ännu bättre resultat. Påvisar designen istället ett oönskat resultat och dålig potential ska vi kasta designen och börja om. As simple as that. Ni bestämmer vad som är bra eller dåliga resultat, men min rekommendation är att sätta ribban högt!
Om du ska ta med dig något från detta är att det är svårt att veta om produkten är på väg åt rätt håll tidigt. Den har redan bra förutsättningar genom att du tidigt validerar mot slutanvändarna och med ändamålet i fokus, men ge den ännu bättre förutsättningar genom att sätta mätbara krav och mål på designen och låt fakta tala för sig själv. På så vis får såväl produktchef, designteam, slutanvändare och övriga intressenter ett tidigt kvitto på att ni är på väg åt rätt håll – kanske rentav nästa Porsche 911!
Avslutningsvis – Känner du dig inte nöjd med något du har skapat? Grattis och välkommen till klubben, du är en designer! Vi blir aldrig nöjda!